Om bloggen
Jag är en mamma i en mellanstor stad i mitten av Sverige- jag har 3 barn (en son född -05 & två småtjejer) men det är om min son som bloggen kommer handla... Min son fick hösten 2009 dubbeldiagnosen "ADHD & Autistiska drag"... Egentligen var inte själva diagnosen något som jag tyckte var jobbigt att få, jag hade själv märkt att det var ngt som inte stämde med min fina son och för mig var (och är) han min underbara son oavsett vilka namn hans diagnoser har....
Fram tills han började förskoleklass så har det fungerat relativt bra- på dagis lekte han mycket själv och han lekte brevid de andra barnen samt att han mer kolalde hur leksakerna fungerade än att leka med dem (han kunde tex. plocka isär en bil för att kolla på hjulen istället för att köra med den på bilbanan).
Sen började han Förskoleklass (nollan) och då började problemen bli lite större och mer tydliga, han hade svårigheter i kompisrelationer- han kunde inte riktigt förhålla sig till lekarnas oskrivna regler och han tyckte (och tycker) mest om barnlekar såsom kurragömma och tafatt (lekar med tydliga regler att följa)- efter jul började en ny liten kille i hans klass, en kille som blev flyttad från en annan klass pga liknande problem...och då försvårades allt för min lille kille... Han och A (den nya killen) drar igång varandra och A lockar med min F på olika dumheter, F har alltid varit extremt lättledd och gör saker om barn tex säger "gör du inte såhär så får du inte vara med oss mer"....
Säger någon "hoppa" så hoppar F....
Nu, de senaste månaderna har fröken berättat att han börjat slåss i skolan, allt från knuffar till riktiga slag och sparkar- detta sker aldrig helt oprovocerat men det kan räcka med en lätt knuff eller en, enligt F, felaktig fråga för att han ska slå...hittills har jag aldrig känt igen F i frökens beskrivning (självklart har jag trott henne men aldrig sett det här beteendet själv) men sen i måndags hände något!
Jag och barnen var på IKEA tillsammans med en kompis och hennes barn- och där- där fick F sitt första (stora) raseriutbrott, han skrek och trotsade, han sprang runt och vägrade lyssna! Han skrek "Jävla mamma" och att jag inte bestämde...
Han var som helt förbytt, han brukar aldrig krångla ute bland folk...men i måndags började det- för både igår och idag har han haft samma attityd, han skriker och skriker och kallar mig otroligt elaka och sårande ord och hans beteende är fruktansvärt- han skriker att han ska sparka mig i huvudet så jag får hjärnskakning (antagligen inspirerat från Madicken)...
Just nu är jag sliten, ledsen, sårad, förvirrad och otroligt orolig- vad har hänt med min lilla grabb? Är det såhär det ska vara nu? Hur kommer han liv bli? Hur ska jag orka? Hur ska hans småsystrar klara det här? Hur ska det funka när jag ska börja plugga till hösten (som jag ser så otroligt mkt fram emot)? Hur ska livet bli?
-----------------------------------------------------------
Det här är min lilla anonyma blogg, där jag kan hålla reda på saker och ting samt kanske få lite respons från ngn läsare som kanske kan ge mig några små tips eller som kanske kan erbjuda en stöttande kommentar!
Fram tills han började förskoleklass så har det fungerat relativt bra- på dagis lekte han mycket själv och han lekte brevid de andra barnen samt att han mer kolalde hur leksakerna fungerade än att leka med dem (han kunde tex. plocka isär en bil för att kolla på hjulen istället för att köra med den på bilbanan).
Sen började han Förskoleklass (nollan) och då började problemen bli lite större och mer tydliga, han hade svårigheter i kompisrelationer- han kunde inte riktigt förhålla sig till lekarnas oskrivna regler och han tyckte (och tycker) mest om barnlekar såsom kurragömma och tafatt (lekar med tydliga regler att följa)- efter jul började en ny liten kille i hans klass, en kille som blev flyttad från en annan klass pga liknande problem...och då försvårades allt för min lille kille... Han och A (den nya killen) drar igång varandra och A lockar med min F på olika dumheter, F har alltid varit extremt lättledd och gör saker om barn tex säger "gör du inte såhär så får du inte vara med oss mer"....
Säger någon "hoppa" så hoppar F....
Nu, de senaste månaderna har fröken berättat att han börjat slåss i skolan, allt från knuffar till riktiga slag och sparkar- detta sker aldrig helt oprovocerat men det kan räcka med en lätt knuff eller en, enligt F, felaktig fråga för att han ska slå...hittills har jag aldrig känt igen F i frökens beskrivning (självklart har jag trott henne men aldrig sett det här beteendet själv) men sen i måndags hände något!
Jag och barnen var på IKEA tillsammans med en kompis och hennes barn- och där- där fick F sitt första (stora) raseriutbrott, han skrek och trotsade, han sprang runt och vägrade lyssna! Han skrek "Jävla mamma" och att jag inte bestämde...
Han var som helt förbytt, han brukar aldrig krångla ute bland folk...men i måndags började det- för både igår och idag har han haft samma attityd, han skriker och skriker och kallar mig otroligt elaka och sårande ord och hans beteende är fruktansvärt- han skriker att han ska sparka mig i huvudet så jag får hjärnskakning (antagligen inspirerat från Madicken)...
Just nu är jag sliten, ledsen, sårad, förvirrad och otroligt orolig- vad har hänt med min lilla grabb? Är det såhär det ska vara nu? Hur kommer han liv bli? Hur ska jag orka? Hur ska hans småsystrar klara det här? Hur ska det funka när jag ska börja plugga till hösten (som jag ser så otroligt mkt fram emot)? Hur ska livet bli?
-----------------------------------------------------------
Det här är min lilla anonyma blogg, där jag kan hålla reda på saker och ting samt kanske få lite respons från ngn läsare som kanske kan ge mig några små tips eller som kanske kan erbjuda en stöttande kommentar!
Kommentarer
Trackback
