Extrainsatt skolmöte
Så var det dags för skolmötet, tydligen var det ett extramöte för att "prata igenom hur vi ska undvika liknande situationer som med FadderJ" (vilket inte är en ovanlig situation för F)...
Med på mötet var jag, hans pappa, hans fröken och skolans specialpedagog- jag är otroligt nöjd med både hans fröken och skolans specialpedagog! De har verkligen tagit sig tid att lära känna F, de lyfter hans fina och starka sidor och de ser honom för den han egentligen är och dessutom har de lagt ner ett stort arbete för att underlätta för honom- skolans rektor däremot är jag mindre förtjust i, hon är som en slingrande politiker-gås!
Allt slingrar hon sig ifrån med fina ord och allt bara rinner av henne- och dessutom har hon inte satt sin fot i Fs klassrum men trots det vet hon att det inte behövs några extraresurer inför hösten då "barnen mognar över sommaren"....men ett barn mognar ju inte ifrån sin diagnos men när jag påpekade det så sa hon "Men, du som mamma måste väl se ditt barn som ett barn och inte som enbart en diagnos..." Öhh, ja! Men jag är också realist och vet att hans problematik försvinner inte för att han blir en sommar äldre....
Iallafall så började de med att berätta om hur en skoldag ser ut för F, vilket jag har bra kolla på efter alla kontaktdagar men som hans pappa inte har en aning om...sen pratade de som stjärnsystemet där han ska samla stjärnor (men det har vi provat hemma utan framgång) som de ville prova så det beslutades att de skulle köra igång med det på måndag...dock tror jag inte alls det kommer funka!
Sen lyfte specialpedagogen ämnet "medicinering"....vilket jag fick känslan av var hela meningen med mötet egentligen... Vi pratade lite runt ämnet och Specialpedagogen berättade om flera lyckade försök gällande andra barn på skolan!
Själv tror jag att jag är positivt inställd till medicinering då F är extremt stressad och detta behöver dämpas (för hans egen skull). Det enda jag är noga med är att medicineringen sker för Fs skull och inte för att skapa arbetsro i klassrummet eller för att skapa en enklare situation för fröknarna....ska F medicinera ska det vara för hans skull!
Sen avslutade vi mötet med att jag sa att vi skulle fundera på det här med medicinering och så planerades ett nytt möte in som ska ske dagarna innan skolan börjar efter sommaren med nya fröken, rektorn, specialpedagogen samt gamla fröken- där vi ska gå igenom sommaren och planera upp riktlinjer inför hösten!
Det här med medicinering är så svårt- hur tänker Ni kring det?
Med på mötet var jag, hans pappa, hans fröken och skolans specialpedagog- jag är otroligt nöjd med både hans fröken och skolans specialpedagog! De har verkligen tagit sig tid att lära känna F, de lyfter hans fina och starka sidor och de ser honom för den han egentligen är och dessutom har de lagt ner ett stort arbete för att underlätta för honom- skolans rektor däremot är jag mindre förtjust i, hon är som en slingrande politiker-gås!
Allt slingrar hon sig ifrån med fina ord och allt bara rinner av henne- och dessutom har hon inte satt sin fot i Fs klassrum men trots det vet hon att det inte behövs några extraresurer inför hösten då "barnen mognar över sommaren"....men ett barn mognar ju inte ifrån sin diagnos men när jag påpekade det så sa hon "Men, du som mamma måste väl se ditt barn som ett barn och inte som enbart en diagnos..." Öhh, ja! Men jag är också realist och vet att hans problematik försvinner inte för att han blir en sommar äldre....
Iallafall så började de med att berätta om hur en skoldag ser ut för F, vilket jag har bra kolla på efter alla kontaktdagar men som hans pappa inte har en aning om...sen pratade de som stjärnsystemet där han ska samla stjärnor (men det har vi provat hemma utan framgång) som de ville prova så det beslutades att de skulle köra igång med det på måndag...dock tror jag inte alls det kommer funka!
Sen lyfte specialpedagogen ämnet "medicinering"....vilket jag fick känslan av var hela meningen med mötet egentligen... Vi pratade lite runt ämnet och Specialpedagogen berättade om flera lyckade försök gällande andra barn på skolan!
Själv tror jag att jag är positivt inställd till medicinering då F är extremt stressad och detta behöver dämpas (för hans egen skull). Det enda jag är noga med är att medicineringen sker för Fs skull och inte för att skapa arbetsro i klassrummet eller för att skapa en enklare situation för fröknarna....ska F medicinera ska det vara för hans skull!
Sen avslutade vi mötet med att jag sa att vi skulle fundera på det här med medicinering och så planerades ett nytt möte in som ska ske dagarna innan skolan börjar efter sommaren med nya fröken, rektorn, specialpedagogen samt gamla fröken- där vi ska gå igenom sommaren och planera upp riktlinjer inför hösten!
Det här med medicinering är så svårt- hur tänker Ni kring det?
Möte på skolan
Igår hade F en jättebra morgon- allt flöt på riktigt bra och han följde sitt schema till punkt-och-pricka!
När jag vaknade av hans tassande småsteg så smet han in på toaletten och därefter in i sitt rum igen- när jag gick för att kika vad han gjorde så satt han på sängen nästan fullt påklädd...
Skönt att schemat verkar tilltala honom!
När klockan var 11,00 ringde hans fröken, alltid när jag ser skolans/dagis nummer på mobilen så får jag katastroftankar- och igår hade ingen olycka hänt men däremot kallade fröken in till ett extrainsatt möte redan kl12,40 då F hade slagit sin fadderJ igen (tydligen dagen innan men det hade ingen berättat för mig på onsdag när jag hämtade honom)- så det var bara att fixa barnvakt till tjejerna, ringa hans pappa och planera för ett besök i skolan!
Då detta var andra gången han bråkat med sin fadderJ och då hennes föräldrar redan första gången kontaktat skolan ang detta (och även gjort det igår) så kände jag att det var dags att prata med dem själv- inga lätta samtal att ringa arga föräldrar (vilket jag såklart förstår att det är) men det är lika bra att göra det, vi bor i ett ganska litet samhälle så dels för att försöka förklara Fs problematik för att skapa lite förståelse och dels för att försöka förhindra skitsnack... Hennes pappa svarade och verkade mest ovetande om allting (konstigt med tanke på att de, enligt fröken, reagerat otroligt starkt både första och andra gången) men iallafall så skulle han kolla med sin fru och sen ringa mig under eftermiddagen....vilket han aldrig gjorde....
Kl12,40 var det då dags för mötet....vilket kommer i nästa inlägg!
När jag vaknade av hans tassande småsteg så smet han in på toaletten och därefter in i sitt rum igen- när jag gick för att kika vad han gjorde så satt han på sängen nästan fullt påklädd...
Skönt att schemat verkar tilltala honom!
När klockan var 11,00 ringde hans fröken, alltid när jag ser skolans/dagis nummer på mobilen så får jag katastroftankar- och igår hade ingen olycka hänt men däremot kallade fröken in till ett extrainsatt möte redan kl12,40 då F hade slagit sin fadderJ igen (tydligen dagen innan men det hade ingen berättat för mig på onsdag när jag hämtade honom)- så det var bara att fixa barnvakt till tjejerna, ringa hans pappa och planera för ett besök i skolan!
Då detta var andra gången han bråkat med sin fadderJ och då hennes föräldrar redan första gången kontaktat skolan ang detta (och även gjort det igår) så kände jag att det var dags att prata med dem själv- inga lätta samtal att ringa arga föräldrar (vilket jag såklart förstår att det är) men det är lika bra att göra det, vi bor i ett ganska litet samhälle så dels för att försöka förklara Fs problematik för att skapa lite förståelse och dels för att försöka förhindra skitsnack... Hennes pappa svarade och verkade mest ovetande om allting (konstigt med tanke på att de, enligt fröken, reagerat otroligt starkt både första och andra gången) men iallafall så skulle han kolla med sin fru och sen ringa mig under eftermiddagen....vilket han aldrig gjorde....
Kl12,40 var det då dags för mötet....vilket kommer i nästa inlägg!
Om bloggen
Jag är en mamma i en mellanstor stad i mitten av Sverige- jag har 3 barn (en son född -05 & två småtjejer) men det är om min son som bloggen kommer handla... Min son fick hösten 2009 dubbeldiagnosen "ADHD & Autistiska drag"... Egentligen var inte själva diagnosen något som jag tyckte var jobbigt att få, jag hade själv märkt att det var ngt som inte stämde med min fina son och för mig var (och är) han min underbara son oavsett vilka namn hans diagnoser har....
Fram tills han började förskoleklass så har det fungerat relativt bra- på dagis lekte han mycket själv och han lekte brevid de andra barnen samt att han mer kolalde hur leksakerna fungerade än att leka med dem (han kunde tex. plocka isär en bil för att kolla på hjulen istället för att köra med den på bilbanan).
Sen började han Förskoleklass (nollan) och då började problemen bli lite större och mer tydliga, han hade svårigheter i kompisrelationer- han kunde inte riktigt förhålla sig till lekarnas oskrivna regler och han tyckte (och tycker) mest om barnlekar såsom kurragömma och tafatt (lekar med tydliga regler att följa)- efter jul började en ny liten kille i hans klass, en kille som blev flyttad från en annan klass pga liknande problem...och då försvårades allt för min lille kille... Han och A (den nya killen) drar igång varandra och A lockar med min F på olika dumheter, F har alltid varit extremt lättledd och gör saker om barn tex säger "gör du inte såhär så får du inte vara med oss mer"....
Säger någon "hoppa" så hoppar F....
Nu, de senaste månaderna har fröken berättat att han börjat slåss i skolan, allt från knuffar till riktiga slag och sparkar- detta sker aldrig helt oprovocerat men det kan räcka med en lätt knuff eller en, enligt F, felaktig fråga för att han ska slå...hittills har jag aldrig känt igen F i frökens beskrivning (självklart har jag trott henne men aldrig sett det här beteendet själv) men sen i måndags hände något!
Jag och barnen var på IKEA tillsammans med en kompis och hennes barn- och där- där fick F sitt första (stora) raseriutbrott, han skrek och trotsade, han sprang runt och vägrade lyssna! Han skrek "Jävla mamma" och att jag inte bestämde...
Han var som helt förbytt, han brukar aldrig krångla ute bland folk...men i måndags började det- för både igår och idag har han haft samma attityd, han skriker och skriker och kallar mig otroligt elaka och sårande ord och hans beteende är fruktansvärt- han skriker att han ska sparka mig i huvudet så jag får hjärnskakning (antagligen inspirerat från Madicken)...
Just nu är jag sliten, ledsen, sårad, förvirrad och otroligt orolig- vad har hänt med min lilla grabb? Är det såhär det ska vara nu? Hur kommer han liv bli? Hur ska jag orka? Hur ska hans småsystrar klara det här? Hur ska det funka när jag ska börja plugga till hösten (som jag ser så otroligt mkt fram emot)? Hur ska livet bli?
-----------------------------------------------------------
Det här är min lilla anonyma blogg, där jag kan hålla reda på saker och ting samt kanske få lite respons från ngn läsare som kanske kan ge mig några små tips eller som kanske kan erbjuda en stöttande kommentar!
Fram tills han började förskoleklass så har det fungerat relativt bra- på dagis lekte han mycket själv och han lekte brevid de andra barnen samt att han mer kolalde hur leksakerna fungerade än att leka med dem (han kunde tex. plocka isär en bil för att kolla på hjulen istället för att köra med den på bilbanan).
Sen började han Förskoleklass (nollan) och då började problemen bli lite större och mer tydliga, han hade svårigheter i kompisrelationer- han kunde inte riktigt förhålla sig till lekarnas oskrivna regler och han tyckte (och tycker) mest om barnlekar såsom kurragömma och tafatt (lekar med tydliga regler att följa)- efter jul började en ny liten kille i hans klass, en kille som blev flyttad från en annan klass pga liknande problem...och då försvårades allt för min lille kille... Han och A (den nya killen) drar igång varandra och A lockar med min F på olika dumheter, F har alltid varit extremt lättledd och gör saker om barn tex säger "gör du inte såhär så får du inte vara med oss mer"....
Säger någon "hoppa" så hoppar F....
Nu, de senaste månaderna har fröken berättat att han börjat slåss i skolan, allt från knuffar till riktiga slag och sparkar- detta sker aldrig helt oprovocerat men det kan räcka med en lätt knuff eller en, enligt F, felaktig fråga för att han ska slå...hittills har jag aldrig känt igen F i frökens beskrivning (självklart har jag trott henne men aldrig sett det här beteendet själv) men sen i måndags hände något!
Jag och barnen var på IKEA tillsammans med en kompis och hennes barn- och där- där fick F sitt första (stora) raseriutbrott, han skrek och trotsade, han sprang runt och vägrade lyssna! Han skrek "Jävla mamma" och att jag inte bestämde...
Han var som helt förbytt, han brukar aldrig krångla ute bland folk...men i måndags började det- för både igår och idag har han haft samma attityd, han skriker och skriker och kallar mig otroligt elaka och sårande ord och hans beteende är fruktansvärt- han skriker att han ska sparka mig i huvudet så jag får hjärnskakning (antagligen inspirerat från Madicken)...
Just nu är jag sliten, ledsen, sårad, förvirrad och otroligt orolig- vad har hänt med min lilla grabb? Är det såhär det ska vara nu? Hur kommer han liv bli? Hur ska jag orka? Hur ska hans småsystrar klara det här? Hur ska det funka när jag ska börja plugga till hösten (som jag ser så otroligt mkt fram emot)? Hur ska livet bli?
-----------------------------------------------------------
Det här är min lilla anonyma blogg, där jag kan hålla reda på saker och ting samt kanske få lite respons från ngn läsare som kanske kan ge mig några små tips eller som kanske kan erbjuda en stöttande kommentar!
